Allt är inte alltid som man tror

Det var inte första gången. En gång är ingen gång, men att du gör om det IGEN! Betyder vi ingenting för dig? Det känns inte som det.. Jag blir så otroigt arg ledsen och besviken på dig. Jag har berättat saker i förtroende för dig. Jag har verkligen berättat ALLT! Du har inte berättat det vidare. Eller jag trodde iaf inte det. Du är som min bror, min bästa vän. Du betydde OTROLIGT mycket för mig och det visste du om. Hur kan man säga att man aldrig ska göra om en sak men ändå göra det? Har du ingen hjärna eller inget samvete alls? Hur fan tänkte du? Eller du kanske inte tänkte alls, som alltid. Du kan inte ens försvara dig. Stå på dig vafan! Vi hade planerat asmycket. Men du sviker och ljuger och går bakom ryggen FÖR ANDRA JÄVLA GÅNGEN! Du ljuger om små onödiga saker, som blir till stora för att du gör det så ofta. Jag gav en person som jag hatade sjukt mycket en chans för DIN skull! Vi gav varandra en chans för att allt gick ut över dig! Ändå gör du såhär. Du är inte den preson som jag lärde känna. Just nu vill jag inte känna dig för jag hade mått så jävla mycket bättre just nu då! Du får verkilgen en att känna sig obetydlig. Jag vet innert inne att du bryr dig om mig och att jag betyder med det sitter sjukt långt inne just nu. Jag har massor av underbara minnen med dig. Men just nu känns allt som att det var fejk, alla skratt alla snälla ord. Jag vill inte säga att du är som luft för mig, och att jag önskar att du inte fanns. Men jag önskar att du kan växa upp och sluta att ljuga, sluta å bakom ryggen och börja tänka. Du har fått mig att må så dåligt, därför önskar man att jag inte lärt känna dig just nu. Jag hatar att en person som jag älskar som min egna bror får mig att må såhär.